Walking Blues

Mitt i tentamenstider så håller jag på och lär mig spela munspel. Det är vansinnigt svårt, framför allt att hålla sig vid liv, då det förutsätts en simultanförmåga att andas samtidigt som man spelar.. Men eftersom själva andningen är något av det centrala så blir det ganska många fula toner då oavsiktliga livsuppehållande luftströmmar passerar genom resonanskammaren, varvade med melodiska sådana.

Denna vecka hade jag två tentor; den första var i internationell finans och den andra i makroekonomi. Båda ska ha gått vägen, även om jag har högst förväntningar på den sistnämnda. Igår var det första maj, och på eftermiddagen dagen innan gick proletariatets kämpar ut på avenida 9 de Julio och manifesterade. Uppemot 100 000 människor fyllde denna gigant av avenyer och det var häpnadsväckande att se från avstånd. Igår kväll hade vi asado på en kamrats terass och vi märkte att hösten nu annalkas. Scarves och murriga tröjor värmer numera våra arma kroppar, vilka tidigare kokat i sommarnätternas fläktar.

Nästkommande vecka har jag tre tentor till, och därefter går vi in i fas två av denna termin.
Vi har ännu inte haft bekräftade fall av den grisiga influensa som terroriserar världen. Jag följer medier och ser att de drar sin beskärda del i panikskapandet. Aftonbladet är sällan sena med att hetsa fram rubriker ur tomma intet (vi har ju alla till exempel läst om hur 'Kalle', 16 år, fick "Semestern förstörd" då resebolaget glömt hans mellannamn i hotellregistreringen), men nu har även Dagens Nyheters krönikörer börjat spekulera i hur den pandemiska ovissheten bör beaktas samt hur alla därför bör bunkra upp med lager av medicin och konservmat för att härda ut den nya digerdöd som står för dörren. Visserligen finns det en uppenbar anledning till fasa, men det vore ändå bäst för den allmänna psykiska hälsan om spekulationer från självutnämnda experter faktiskt kunde bytas ut mot de konkreta - om än för närvarande bristfälliga - fakta som faktiskt finns till hands.