En välsignat god jul

Det är ingen slump att klockan är exakt 12 nu, eller 15 i Sverige. I detta nu sitter ni allihop och dricker er brännande glögg och ser hur Lasse Kronér tänder det årliga ljuset. Det här är min julhälsning till er.

Jag väcktes i morse av att det ringde på dörrklockan (en eufemism i juletider; då någon ringer vid porten låter det som en tryckluftsborr snarare än bjällerklang. Det viktiga här är dock inte hur det ringde utan vem det var, fortsätt läs). Yrvaken satte jag på kanal 96 på vår tv där vi har direktlänk till portkameran. Där stod en ung man med något i handen. Jag sprang till porttelefonen och lyfte på den. Nedan återges samtalet, där V är Victor och J är Julens frälsare:

V: - Hola! (Hej!)

J: - Buenos días, tengo correo para el señor Victor Savo. (God dag, jag har post till Herr Victor Savo)

V: - Soy yo!!!!!! (Det är jag!!!!!!)

J: - Bien. Podría bajar para firmar? (Bra. Skulle Ni kunna komma ner och skriva under?)

V: - Claro, dos minutos. (Javisst, två minuter.)

J: - Gracias. (Tack.)

V: - Gracias. (Tack.)

Det sista "Gracias" från min sida var egentligen helt onödigt, det var inte som att jag behövde tacka för att han tackar för att jag kommer ner och tar emot min post, men det är trots allt jul och jag var mycket glad. Nu förutsätter berättarkonstens regler att jag öppnar paketet och berättar vad det innehöll, men klockan är bara 12 än så länge, och jag har mer tålamod än så.

Nu är det så att min rumskamrat Marcus kom in med sin familj i släptåg, dennes första julklapp. Nu ska jag brygga kaffe och umgås.

En riktigt god jul till er alla från mig! 

Sommarlove

Ja är det inte kärlek att äntligen bli klar med sin termin? För precis en vecka sedan hade vi vår sista - och den i särklass mest intressanta - skrivning. Vår lärare, en välrenommerad herre vid namn Carlos Escudé (läs och njut, såhär ser han ut), kom på vanligt maner en kvart för sent och skrev tre ord på tavlan: Dokumentär, Bok, Artikel. Därefter drog han dubbelriktade pilar emellan, gav oss den föga överraskande uppgiften att koppla ihop dokumentären vi sett, boken vi skulle ha läst samt artikeln vi hade läst innan han förklarade att varken han eller vi fick någonting ut av att han satt kvar och väntade medan vi skrev. (Han bad oss även att komma med ett kreativt och välmotiverat förslag på hur Argentina och Latinamerika kunde ta sig ur sitt dåliga läge. Mitt förslag var revolution.) Därefter avslutade han med att säga att vi kunde lämna våra uppsatser hos sekretariatet, innan han lämnade oss åt våra papper och pennor och briljanta skaparhjärnor.

I övrigt går vi lite på halvfart, de som väntar besök den närmsta tiden väntar lite mer aktivt och vi andra sysselsätter oss med umgänge, sol och livsplanerande. I kväll har vi genrep på lussetåget, i morrn är det föreställning och på söndag reprisrunda i Svenska Kyrkan. Jag ser fram emot glögg och pepparkakor och glad stämning. Tack pappa förresten för att du letade rätt på en förklaring till lusse-lelle; det visade sig att det med viss tveksamhet ändå rör sig om någon slags diminutivform av Lucia. Jag tycker att det låter lite väl mycket som Lucia-Lennart, vilket inte alls klingar lika kärt...

Marcus höll liv i traditionerna och gick ut och skaffade oss en plastgran med glitter och kulor. Risken finns att de kommande veckornas tristess kommer leda till att vi som ekorrar springer runt staden för att samla bling till vår lägenhet ända tills den glittrar värre än en balkväll på slottet.

Jag vill avsluta med att bjuda er alla på en virtuell klapp i förskott, en tragikomisk favorit då det kommer till att generalisera vår härliga julbordskultur. Tack Cornelis!!