Majrevolution

Den 25 maj i Nådens år 1810 fick de lokala nationalhjältarna i Buenos Aires nog och störtade den spanskutnämnda regeringen till förmån för sin första egna. Detta ska dock ej förväxlas med Dia de la Independencia, vilket inträffar den 9 juli, sex år senare. Emellertid var det avenyn med samma namn som i söndags spärrades av till förmån för den folkfest som inleder 200-årsfirandet av Majrevolutionen. För den uppmärksamme läsaren är det mycket riktigt inte förrän nästa år som det faktiskt 200-årsjubileet äger rum, men varför inte ha ett helt år av festligheter innan man låter kulmen nås?

Dimman låg tät över staden, regnmolnen hade ackumulerats så till den milda grad att de täckte luften från lägsta marknivå upp till stratosfären. Elektriciteten fick nackhåren att resa sig men vår revolutionära anda lät sig inte stoppas; vi måste ner och visa vårt deltagande. Konserten öppnades av den brasilianska percussiongruppen La Bomba de Tiempo, fortsatte med diverse mer eller mindre dåliga argentinska grupper innan det hela avslutades av den världkända electrotangogruppen Bajofondo. De bidrog med en stämningshöjande spelning, och för en gångs skull så kändes det som att eventorganisatörerna faktiskt lyckats. Ett tråkigt inslag var då vi märkte hur folk runt vår flank började röra sig bortåt med näsa och mun täckt i avsmak. Sekunder senare kände även vi en stickande känsla i närborrar och ögon, och jag mindes direkt tårgaskammaren i det militära, visserligen inte på långa vägar lika starkt, men likväl obehagligt. Vem som var ansvarig är oklart, antagligen missnöjda syndikalister och jag tänker inte uttala mig om deras ideologiska rättigheter till åtgärder av detta slag, men det var i vilket fall den enda plumpen i arrangemanget.

I utnyttjade vi helgdagen till att ta en bussfärd till utkanten av staden och gick på den folkloremarknad i de gamla slaktkvarteren vid namn Mataderos. Där såldes hantverk och spelades musik, vi åt parilla och jag prövade på locro, den typiska 25e majmaträttet som värmer frusna kroppar, då denna dag traditionellt sett varit av det kallare slaget. Sedan började regnet och vi for hemåt. Idag är det krispigt kallt; helgens 25-30 grader har bytts mot det blygsamma 12, men solen är här. Nu ska jag gå till sömmerskan och hämta ut min jacka som hon förhoppningsvis har ordnat till.

Bränt

Att koka ris på en gasspis är för mig fortfarande en gåta. Till viss del beror det på att den briljante ingenjör som konstruerat vår spis gjort samtliga tre plattor i samma (extra stora) storlek, så hur man än vrider ner så är det ändå svetsstyrka på lågorna. Förutom själva riset så lyckades det bubblande risvattnet bränna fast på kastrullens sida, efterlämnandes en svart hinna av bränd stärkelse. Det är överhuvudtaget svårt att laga någonting med precision, och för er som följer min blogg så har jag vid upprepade tillfällen poängterat att den argentinska modellen är mas o menos, likaså kokskonsten. Du får höfta lite, bli det bra så kan du vara lycklig, men för det mesta så blir det halvdant. Om du ska baka socker- eller tigerkaka och förpackningen säger 225˚, tänd eld i ugnen och vänta ett tag tills du med fingret kan känna att det är typ varmt nog. Kakan kommer i vilket fall att brännas i botten, gör dig inga illusioner.
Om du ska koka spaghetti och gör som vanligt, dvs, när vattnet kokar lägger man i pinnarna och låter vattnets kraft mjuka upp strukturen så de ringlar ihop sig efter nån minut i det av saltflingor tempererade vattnet, glöm det. Om du inte trycker ner dina spaghetti fort som tusan ner i vattnet kommer den omgivande hettan från runtom kastrullen att bränna sönder dem och göra dem svarta. Samtidigt, om du trycker pastan mot kastrullbotten eller är distraherad från köket en minut så kommer den brännas fast.

Du beskådar ditt fiasko och med en suck sneglar du mot kylskåpsdörren, ser att kinarestaurangen ett kvarter bort ger dig en löjligt stor portion mat för motsvarande 25 kronor, levererad till din dörr inom 20 minuter, och du känner att det faktiskt finns större problem i livet.

Jag åt faktiskt mitt ris och om man tar bort de svarta så var det inget fel alls på det.

Walking Blues

Mitt i tentamenstider så håller jag på och lär mig spela munspel. Det är vansinnigt svårt, framför allt att hålla sig vid liv, då det förutsätts en simultanförmåga att andas samtidigt som man spelar.. Men eftersom själva andningen är något av det centrala så blir det ganska många fula toner då oavsiktliga livsuppehållande luftströmmar passerar genom resonanskammaren, varvade med melodiska sådana.

Denna vecka hade jag två tentor; den första var i internationell finans och den andra i makroekonomi. Båda ska ha gått vägen, även om jag har högst förväntningar på den sistnämnda. Igår var det första maj, och på eftermiddagen dagen innan gick proletariatets kämpar ut på avenida 9 de Julio och manifesterade. Uppemot 100 000 människor fyllde denna gigant av avenyer och det var häpnadsväckande att se från avstånd. Igår kväll hade vi asado på en kamrats terass och vi märkte att hösten nu annalkas. Scarves och murriga tröjor värmer numera våra arma kroppar, vilka tidigare kokat i sommarnätternas fläktar.

Nästkommande vecka har jag tre tentor till, och därefter går vi in i fas två av denna termin.
Vi har ännu inte haft bekräftade fall av den grisiga influensa som terroriserar världen. Jag följer medier och ser att de drar sin beskärda del i panikskapandet. Aftonbladet är sällan sena med att hetsa fram rubriker ur tomma intet (vi har ju alla till exempel läst om hur 'Kalle', 16 år, fick "Semestern förstörd" då resebolaget glömt hans mellannamn i hotellregistreringen), men nu har även Dagens Nyheters krönikörer börjat spekulera i hur den pandemiska ovissheten bör beaktas samt hur alla därför bör bunkra upp med lager av medicin och konservmat för att härda ut den nya digerdöd som står för dörren. Visserligen finns det en uppenbar anledning till fasa, men det vore ändå bäst för den allmänna psykiska hälsan om spekulationer från självutnämnda experter faktiskt kunde bytas ut mot de konkreta - om än för närvarande bristfälliga - fakta som faktiskt finns till hands.