Det första ordet man bör lära sig här. Trucho (-a) betyder fejt, falsk, kopia. Till exempel så är saker som säljs på gatan "truchos", biljetter man köper utanför fotbollsstadion är "trucho", och för att icke förglömma alla dessa förbannade falska sedlar!!
Idag har vi fått ytterliggare ett får i kopplet. Efter ca tio veckor av påminnelsemail och obesvarade samtal var jag på väg att bombhota vår agentur, eftersom att de - trots upprepade löften - inte lyckades få hit någon att installera internet. (det jag använt sedan vi flyttade in är också trucho, det vill säga grannens okrypterade trådlösa, vilket även gett mig tillgång till hela hans bildbibliotek. usch för bilder på lekande barn).
Teknikern skulle komma klockan 2, men ringde på kl 10. Med andra ord, det första gången någonting faktiskt inträffat tidigare planerad tidpunkt och jag bör betona att det är ungefär lika sannolikt det omvända, det vill säga att resa bakåt i tiden. Hursomhelst så sitter det en tatuerad herre nu i vårt vardagsrum och pillar på lådan som ska föra oss in i IT-åldern.
Att installera internet här går till så att teknikern klättrar upp på taket med en enorm kabelvinda (ni som tattat kabel i lumpen vet vad jag menar) och släpper ner kabeln på balkongen. Vår installatör kom tillbaka uppifrån med ett besynnerligt men samtidigt lite stolt leende på sina läppar - snarast det jag kan tänka mig att en far ger sin lilla son då han första gången busvisslat åt en flicka, alltså något man egentligen bör veva med fingret åt men samtidigt inte kan hålla tillbaka stoltheten över att man just bevittnat det. Han brast ut i en lång utläggning på sluddrig spanska om vår kabeltv, varvid jag kunde urskilja ordet "trucho". Det visade sig sålunda att ägaren till vår lägenhet, alltså inte agenturen vi hyr igenom, anlitat någon hemmafifflare att med kniv och silvertejp hijackat grannens kabeltv. Installatören sa att det inte var hans problem och att han skulle lämna det så, men mest för att vi skulle veta vad det var för något vi hade.
Tilläggas bör att han är utsänd från samma företag som faktiskt erbjuder kabeltv, så det borde ligga i hans intresse, men äsch jag klagar inte.
Nu har han precis gått, och det fungerar självklart inte, i alla fall inte det trådlösa.. Men jag har några ess i ärmen, så det borde lösa sig.
torsdag 23 april 2009
måndag 20 april 2009
Midterms.
Hej hej
I onsdags förra veckan kom vi åter från vår resa till Floripa. Hem färden var mycket obekväm; bakom mig satt ett 4 årigt kräk som led av fruktansvärda mardrömmar vilka väckte honom precis i de ögonblick då vi medresenärer lyckats få till stånd en någorlunda fridfull kollektiv sömn trots den klibbiga och dåligt reglerade ac:n; herrn tvärs över gången hade sin mun på vid gavel och utstötte sådana omänskliga ljud att jag på fullaste allvar planerade en namninsamling där vi på demokratiskt manér kunde rösta ut honom, beslagta hans pass och lämna honom vid gränsövergången. Samt att det kändes som att mina ben hade vuxit ca 4 dm under resan, så jag kunde inte på något sätt slappna av. I 27 timmar. Visst, vi stannade ju för bensträckare vid midnatt samt kl 05 för att passera gränsen, så jag ska inte klaga.
Brasilien var vackert. Stränderna och vattnet med sina härliga vågor var utan tvekan de bästa jag plaskat i och vi njöt väl i sensommarsolen. "Haha, så fantastiskt roligt det är att bada!", utbrast Olof, och jag kunde inte annat än att förtjust och fnittrande hålla med. Vi åt buffé, drack välkyld öl - vilken jag dock måste ge betyget sämre än den argeninska - och lyssnade till den fantastiska rotvälskan de kallar språk. Till exempel: en morgon möter vi en granne i hissen, han hälsar oss med att utstöta "Opa!", varpå vi ler tillbaka och nickar, och innan han passerar brister han ut i ett "Bem". Familjen Flinta var vältaligare än så. Eftersom det här är en välcensurerad blogg så nöjer jag mig med att säga att damerna var mycket vackra.
Det var sammanfattningsvis riktigt skönt att få komma iväg och se mer av kontinenten och jag kommer utan tvekan i framtiden läska mig med strandpressade caipirinhas. Carneval dosmildiez, vamos!
I fredags var jag på Iberias kontor för att boka om min hemresebiljett. Då jag köpte den förra året gick det bara att boka för ett år framöver och jag känner att den 4e maj inte riktigt lockar, även om den svenska våren väl är fantastisk. Mina vänner, den 5e augusti kommer jag vifta farväl med näsduken och den 6e kommer jag på vacklande ben insupa den första klunken oförstörd luft på Arlanda.
Just nu är det i alla fall pluggtider; nästa vecka har jag två ganska stora prov och veckan därpå två till, därefter blir det återigen lite lugnare en tid, men just nu förkovrar jag mig i analyser på hög akademisk nivå. Lyckligtvis har jag för koncentrationens skull bunkrat upp med mate, så det sörplas, fylls på, byts ut och kokas nytt vatten vart om vartannat. Uppiggande och man känner sig inte lika risig som efter fyra kannor kaffe. Sofistikerat är kanske ordet jag letar efter. Eller helt enkelt argentinskt.
Jag har faktiskt börjat märka att jag till viss del anpassat mig till kulturen, mest md avseende på att det mesta är kaos och att man inte kan göra så mycket för att stressa på något, utan helt enkelt gilla läget. Det är självfallet inte något eftertraktat attribut, men samtidigt så är det inte annat att göra än att omfamna kulturen man befinner sig i. Risken finns dock att jag kommer att bete mig - än mer än tidigare, det vill säga - oorganiserad och nonchalant i framtiden, men jag är inte den som tar illa vid mig av kritik. Fram med lavetterna bara.
Nu kokar mitt vatten och jag ska ner i böckerna.
Förresten, hjälp efterlyses i en grammatisk tvist. Får man säga "böts", som i "han böts ut i halvtid" eller är det bara bytte som är okej? Jag tycker böts låter helt rätt, jmf bryta-bröt. Till min nackdel bör ju sägas att vi västmanlänningar ju har en del språkliga hyss för oss, till exempel så säger vi till och från att "...jag har setat här ett tag nu".
I onsdags förra veckan kom vi åter från vår resa till Floripa. Hem färden var mycket obekväm; bakom mig satt ett 4 årigt kräk som led av fruktansvärda mardrömmar vilka väckte honom precis i de ögonblick då vi medresenärer lyckats få till stånd en någorlunda fridfull kollektiv sömn trots den klibbiga och dåligt reglerade ac:n; herrn tvärs över gången hade sin mun på vid gavel och utstötte sådana omänskliga ljud att jag på fullaste allvar planerade en namninsamling där vi på demokratiskt manér kunde rösta ut honom, beslagta hans pass och lämna honom vid gränsövergången. Samt att det kändes som att mina ben hade vuxit ca 4 dm under resan, så jag kunde inte på något sätt slappna av. I 27 timmar. Visst, vi stannade ju för bensträckare vid midnatt samt kl 05 för att passera gränsen, så jag ska inte klaga.
Brasilien var vackert. Stränderna och vattnet med sina härliga vågor var utan tvekan de bästa jag plaskat i och vi njöt väl i sensommarsolen. "Haha, så fantastiskt roligt det är att bada!", utbrast Olof, och jag kunde inte annat än att förtjust och fnittrande hålla med. Vi åt buffé, drack välkyld öl - vilken jag dock måste ge betyget sämre än den argeninska - och lyssnade till den fantastiska rotvälskan de kallar språk. Till exempel: en morgon möter vi en granne i hissen, han hälsar oss med att utstöta "Opa!", varpå vi ler tillbaka och nickar, och innan han passerar brister han ut i ett "Bem". Familjen Flinta var vältaligare än så. Eftersom det här är en välcensurerad blogg så nöjer jag mig med att säga att damerna var mycket vackra.
Det var sammanfattningsvis riktigt skönt att få komma iväg och se mer av kontinenten och jag kommer utan tvekan i framtiden läska mig med strandpressade caipirinhas. Carneval dosmildiez, vamos!
I fredags var jag på Iberias kontor för att boka om min hemresebiljett. Då jag köpte den förra året gick det bara att boka för ett år framöver och jag känner att den 4e maj inte riktigt lockar, även om den svenska våren väl är fantastisk. Mina vänner, den 5e augusti kommer jag vifta farväl med näsduken och den 6e kommer jag på vacklande ben insupa den första klunken oförstörd luft på Arlanda.
Just nu är det i alla fall pluggtider; nästa vecka har jag två ganska stora prov och veckan därpå två till, därefter blir det återigen lite lugnare en tid, men just nu förkovrar jag mig i analyser på hög akademisk nivå. Lyckligtvis har jag för koncentrationens skull bunkrat upp med mate, så det sörplas, fylls på, byts ut och kokas nytt vatten vart om vartannat. Uppiggande och man känner sig inte lika risig som efter fyra kannor kaffe. Sofistikerat är kanske ordet jag letar efter. Eller helt enkelt argentinskt.
Jag har faktiskt börjat märka att jag till viss del anpassat mig till kulturen, mest md avseende på att det mesta är kaos och att man inte kan göra så mycket för att stressa på något, utan helt enkelt gilla läget. Det är självfallet inte något eftertraktat attribut, men samtidigt så är det inte annat att göra än att omfamna kulturen man befinner sig i. Risken finns dock att jag kommer att bete mig - än mer än tidigare, det vill säga - oorganiserad och nonchalant i framtiden, men jag är inte den som tar illa vid mig av kritik. Fram med lavetterna bara.
Nu kokar mitt vatten och jag ska ner i böckerna.
Förresten, hjälp efterlyses i en grammatisk tvist. Får man säga "böts", som i "han böts ut i halvtid" eller är det bara bytte som är okej? Jag tycker böts låter helt rätt, jmf bryta-bröt. Till min nackdel bör ju sägas att vi västmanlänningar ju har en del språkliga hyss för oss, till exempel så säger vi till och från att "...jag har setat här ett tag nu".
tisdag 7 april 2009
Semana Santa
I torsdags hade vi helgdag. Anledningen denna gång var att "fira" årsdagen av förlusten av Falklandsöarna. Det känns ekvivalent med att vi skulle fira 17 maj hemma i Sverige, vilket, vid närmare eftertanke, somliga bevisligen gör, men det är ändå lite märkligt.
Vi har nu, efter 8 månader lyckats hitta den mest genuint argentinska platsen här. Den heter La Catedral och är en milonga, dvs en plats för tangodans. Man kommer in i en mörk sal där väggarna är prydda av märkliga målningar, fuktskador och giganstiska fläktar. På den provisoriskt byggda scenen i 3 etager hänger högst upp en gigantisk idolbild av señor Gardel, tangons mästare.
På la Catedral kostar inträdet 15 pesos och då ingår en tangolektion; en flaska vin kostar 11 pesos och man är välkommen att delta i dansen kvällen lång. Varje kväll har de även framträdande av olika slag; förra veckan var det en saxofonkvartett som spelare och förra veckan en fyrmannagrupp som spelade folklore.
Nu håller jag på och förbereder mig inför påskhelgen. En spontanidé ursprungen alltför sent in i lördagsnatten ledde mig till att köpa en biljett till Florianopolis där jag ska minnas Jesu lidande i sällskap av Olof och en brasilianare. Fernando har, förutom att erbjuda oss boende i familjehuset, utlovat socialantropologiska studier på hög nivå. Mitt största bekymmer är att lära mig portugisiska på 3 dagar och detta särskilt som det förefaller mig ett av de märkligaste språken. Det spås i vilket fall 27 grader, så jag planerar att bränna loss ett sista lager skinn innan hösten släpps inpå huden.
Jag har den sista tiden hållit bloggen dåligt uppdaterad, och tyvärr beror det mest på att inte så mycket hänt. Därmed inte sagt att jag har tråkigt. Vi stormtrivs, dricker mate, umgås, pluggar, umgås mer, löser livsfrågor på rökiga barer. Med andra ord, en tillvaro som jag önskar vore mindre tillfällig än ett år. Jag har i kväll sökt lite kurser inför höstterminen(höst nummer två, E.BA) och lagt upp en plan för hur tillvaron smidigast och fortast ska gå att fördriva väl hemma i Sverige. Det är inte på något sätt att jag skulle vilja stanna borta för alltid, men i Linköping händer det alltför ofta att man försöker köra formel-1 på en gokartbana, medan det här är perfekt gynnsamma förhållanden och utrymme finns för alla att ta ut kurvorna (var detta en totalt obegriplig och överdriven metafor, vad vet jag? Tolka fritt kamrater!).
Jag var hos en bekant utanför staden nu i helgen och fick av hennes mor skänkt mig ett notark till en traditionell ballad. Denna har jag dyrt och heligt lovat att lära mig så fort jag kommit hem till norden. Jag ska även ner till San Telmomarknaden och köpa på mig lite tangonoter då jag känner att jag bör ha med mig något mer kulturellt och produktivt än en matemugg i bagaget.
Glad påsk, förät er inte på ägg, måla med glatt humör men glöm inte att de i slutändan ska pickas i bitar.
Vi har nu, efter 8 månader lyckats hitta den mest genuint argentinska platsen här. Den heter La Catedral och är en milonga, dvs en plats för tangodans. Man kommer in i en mörk sal där väggarna är prydda av märkliga målningar, fuktskador och giganstiska fläktar. På den provisoriskt byggda scenen i 3 etager hänger högst upp en gigantisk idolbild av señor Gardel, tangons mästare.
På la Catedral kostar inträdet 15 pesos och då ingår en tangolektion; en flaska vin kostar 11 pesos och man är välkommen att delta i dansen kvällen lång. Varje kväll har de även framträdande av olika slag; förra veckan var det en saxofonkvartett som spelare och förra veckan en fyrmannagrupp som spelade folklore.
Nu håller jag på och förbereder mig inför påskhelgen. En spontanidé ursprungen alltför sent in i lördagsnatten ledde mig till att köpa en biljett till Florianopolis där jag ska minnas Jesu lidande i sällskap av Olof och en brasilianare. Fernando har, förutom att erbjuda oss boende i familjehuset, utlovat socialantropologiska studier på hög nivå. Mitt största bekymmer är att lära mig portugisiska på 3 dagar och detta särskilt som det förefaller mig ett av de märkligaste språken. Det spås i vilket fall 27 grader, så jag planerar att bränna loss ett sista lager skinn innan hösten släpps inpå huden.
Jag har den sista tiden hållit bloggen dåligt uppdaterad, och tyvärr beror det mest på att inte så mycket hänt. Därmed inte sagt att jag har tråkigt. Vi stormtrivs, dricker mate, umgås, pluggar, umgås mer, löser livsfrågor på rökiga barer. Med andra ord, en tillvaro som jag önskar vore mindre tillfällig än ett år. Jag har i kväll sökt lite kurser inför höstterminen(höst nummer två, E.BA) och lagt upp en plan för hur tillvaron smidigast och fortast ska gå att fördriva väl hemma i Sverige. Det är inte på något sätt att jag skulle vilja stanna borta för alltid, men i Linköping händer det alltför ofta att man försöker köra formel-1 på en gokartbana, medan det här är perfekt gynnsamma förhållanden och utrymme finns för alla att ta ut kurvorna (var detta en totalt obegriplig och överdriven metafor, vad vet jag? Tolka fritt kamrater!).
Jag var hos en bekant utanför staden nu i helgen och fick av hennes mor skänkt mig ett notark till en traditionell ballad. Denna har jag dyrt och heligt lovat att lära mig så fort jag kommit hem till norden. Jag ska även ner till San Telmomarknaden och köpa på mig lite tangonoter då jag känner att jag bör ha med mig något mer kulturellt och produktivt än en matemugg i bagaget.
Glad påsk, förät er inte på ägg, måla med glatt humör men glöm inte att de i slutändan ska pickas i bitar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)