En timmeslång taxifärd genom kåkstadsghettot där vägarna kantas av sopor och sopplockande barn leder oss till vår första tillfälliga lägenhet, en lägenhet som värms upp av en alltför skröplig gasolvärmare. Detta känns inte riktigt helt i linje med hållbar utveckling men nåväl, tänker vi, låt oss gå ut för att äta lite och kolla omgivningen. Då vi ska låsa dörren blir det totaljam och nyckeln fastnar. Marcus står paniskt med ångestsvetten lackande då granndörren öppnas och vår härliga grannfru kommer ut för att se vad som pågår. (Som jag förstått det bor hon här tillfälligt eftersom hennes by ligger granne med en utbrottsbenägen vulkan i Patagonien och inte är en helt säker plats just nu.. Eller något i den stilen, jag hängde inte helt med.) Hon ringer portvakten, vilken uppenbarligen tidigarelagt sin siesta och är okontaktbar. Efter mycket om och men dyker han upp, inser att vi faktiskt lyckats totalkvadda låset och han ringer efter en låssmed. Denna löste dock problemet på en knapp timme, så nu fungerar vårt hem igen.
