The show must go on

Jag skriver ifrån en mysig söndagsstämning. I morgon är det av någon anledning helgdag, varför är det ingen som vet, men jag klagar inte. Samtidigt så finns det åtskilliga helgdagar här som vi inte har därhemma, till exampel Dia de la Raza, dvs Rasens dag. Jag frågade vilken ras eller varför man skulle fira, men det var det ingen som riktigt visste.

Om en liten stund ska jag över till Evan för att kopiera över bilder från fredagens fest. Vår Masquerade Ball blev en stor succé. I slutändan hade vi lyckats limma fjädrar och paljetter och snirklat glittriga mönster på cirka fyrtio masker, vilka till vår stora förtjusning blev mycket uppskattade. Det enda misstaget vi begick var att vara på tok för generösa med bålen. Av någon outgrundlig anledning var pöbeln extra törstig denna afton, jag vet ej om det var temat eller separationsångesten som framkallade denna iver, men hursomhelst så blev alla helt enkelt fulla. Riktigt fulla. Det viktiga är att alla samtidigt hade väldigt roligt, så från arrangörernas sida var det 100% lyckat. Det kommer emellertid att dröja innan jag ger mig på en sådan här tillställning igen, även om det faktiskt var värt varenda krona och sekund av förberedelse. Under de sista dagarna drabbades vi av överdriven inspiration; till exempel byggde vi av myggnät ett tak till terrassen, fyllde det med ballonger som släpptes ut vid nattens klimax; ett av rummen blev en lounge, där utspridda rosblad, röda ljus och kuddar erbjöd en alternativ - mer avslappnad - sida av festen. Min vision av en venetiansk afton uppfylldes helt. Ovan ser ni mig i min Harlequinskrud, tillsammans med Lucia, min kamrat i förberedelserna till denna fest. Nedanför står Evan i sin piratmask, hans flickvän dolores i matchande rödsilvriga mask samt Blanca, en annan kompis.

Det är - vilket jag påpekade i december, men eftersom min egen avfärd låg så långt fram så var det svårt att relatera till fullo - tråkigt när riktigt nära vänner beger sig, dels för att det påminner om min egen hemfärd, dels för att jag självklart inte gillar att den intre kretsen tunnas ut. Samtidigt så är det skönt att se hur folk rör på sig, aldrig stannar för länge på en plats utan hela tiden söker nya erfarenheter. Evan åker till Peru för att sätta igång ett volontärprojekt, vilket ni kan läsa om här: http://www.andesslopeswaterfall.com/. Jag skulle gärna ha deltagit, men tentor och lite annat komplicerar den möjligheten, även om det varit en väldigt spännande erfarenhet.

Nu åker solglasögon och trenchcoat på för en eftermiddagspromenad i höstsolen.
Fred min vänner

Fantomen

I fredags var jag på operan och såg den argentinska versionen av Fantomen på Operan. Det var en fantastisk föreställning även om vissa delar inte var med, vilket väl är brukligt vid olika uppsättningar av dessa verk. Att sångerna var på spanska var inte heller något direkt problem, då det inte handlar om världens mest komplexa historia. Jag hade självklart värmt upp en vecka med den engelska versionen på hög volym, mest för att nå den höga stämning av förväntan då operaaftonen sålunda nalkades. Sedan gillar jag att få klä mig fint och att rakryggat bocka åt herren som säljer program.

I lördags hade vi avskedsmiddag för Patriks flickvän Anna, som for hem till det somriga Sverige i måndags. Vi var på en restaurang vid namn Kansas och där vill jag höja en hög flagg för er som någon gång i framtiden planerar ett Buenos Airesbesök. Maten var av amerikansk stil, men glöm Hard Rock Café och TGI friday, det här var helt makalöst. Och portionerna, ej av denna värld. Vi fick utmärkt service och slutnotan landade på lite drygt 100 kr per person, och då vill jag påpeka att restaurangen är såpass populär att vi fick vänta i en och en halv timme för att få bord och att det då vi gick, en halvtimme före midnatt, fortfarande stod bilar i kö till parkeringen.

Nu i dagarna håller jag på och knåpar inför årets fest som äger rum nästa fredag, dagarna innan vår käre vän Evans avfärd. Det är ett tema jag under flera år velat få till stånd, men av resurs- och inspirationsbrist (från mina medmänniskor) ej lyckats med. Festen heter Masquerade, och som namnet antyder så rör det sig om en utklädnadsfest, här med venetianskt tema. Igår var jag ut och handlade ett trettiotal masker och fjädrar, paljetter, glitter och övrigt bling för att festa till de mindre begåvade maskerna. Här finns allt ifrån glada guldmasker till sammetsklädda långnästa korpmasker; porslinskimrande och fjäderbeklädda kreationer samt de obligatoriska Commedia dell'Arte-karaktärerna. Jag tänker inte ännu avslöja min egen dräkt, i sinom tid kommer även den att få se dagens (nattens) ljus.. Jag har gjort mitt bästa för att krydda inbjudan med den mystik den förtjänar, och ni får en förhandstitt då den egentligen inte går ut förrän i morgon:

A night to say our last farewell
We'll meet again I'm sure to tell
The theme for tonight is somewhat dark
Though we'll provide the perfect spark:
A mask unique for all of you
So wear some dark we won't see through
Charade, my stranger, who do you find?
this is your night to mess around
and this night, I say, will never fade
welcome to our Masquerade

Fortsättning följer....