Svar på tal

Efter föregående inlägg kände vi oss tvungna att slå näven i bordet och råda bot på de svettiga nätternas sömnlöshet. I Bolivia härjar för närvarande någon slags djungelfeber, och jag har utan större ansträngning kunnat känna sympati för de som drabbats.
Vi gick ut under en pågående eftermiddagsmonsun till en gigantisk stormarknad och körde ett halvtimmestest på samtliga fläktar de hade, alltifrån hydrokoptermotorer till sådana där löjliga plastpropellrar som lastbilschaufförer har i vindrutan. Vi köpte varsin på fot som nu kommer svalka oss i värmen. Jag träffade av en händelse på ett äldre svenskt par tidigare igår som upplyste mig om att ST-temperaturen (ni som läste förra inläggen vet vad det betyder) dagen innan hade nått upp i härliga 40 grader. Gött.
Vi har även hittat ett par ytterst prisvärda högtalare att förgylla grannsämjan med. Tvärs över korridoren bor en kornettälskande jazzfantast och vägg i vägg med denne någon som faktiskt på fullaste allvar tycker att ett distat dragspel låter bra. Vårt hus är därtill även lyhört, men så länge alla spelar det de själva tycker om på godtycklig volym så spelar det ju faktiskt ingen roll. Och om någon nu upplever vår smak som otrevlig - och då har jag ändå en väldigt öppen och, om än självutnämnd, respektfull musiksmak - så är de fria att överrösta oss. Eller snällt knacka på dörren och be oss sänka. Man kan alltid fråga, ett nej är det värsta man kan få.
Till detta svalkar vi oss med en kanna isig calimucho. För närvarande är det Doors som pumpas ut i Buenos Airesnatten. Jag såg igår att Ray Manzarek och Robby Kieger kommer hit i april för att hålla en recital. Självklart kan aldrig The Doors vara The Doors utan Jim, men i hans frånvaro vore det ändå ett fantastisk kompromiss att få lyssna till hans medmusikanters spelande.