La cucaracha

Installerade och klara har vi nu börjat göra oss hemmastadda i vår nya lägenhet. Jag hade tillbringat lite drygt två veckor med att leta omkring efter en möjlig agentur som inte gjort det till sin mission att blåsa "rika" västerlänningar (hey, det pågår faktiskt en finanskris i resten av världen just nu, inte bara i Argentina).
Jag kom i kontakt med en härligt herre vid namn Don Pablo Picasso, vilken tog mig på en tur runt staden för att visa några av sina klienters lägenheter. Emellertid - vilket namnet nästan osar - visade han sig vara något av en fifflare, så jag lät honom på ett artigt men bestämt sätt leta andra stackare att snärja.

Nåväl, efarenheten blev i vilket fall att det tydligen inte går att hitta tillfälliga lösningar till argentinapriser så jag kontaktade min gamla agentur, vilken drivs av ett härligt gammalt par med glad uppsyn. Samma eftermiddag fick jag se denna som vi nu bor i, och insåg att den var riktigt bra! Ingen internetuppkoppling dock, men det håller vi på och ordnar.

Hm. Nu marginaliserade jag ner Patrik så han hamnade efter redogörelsen av tak-över-huvudet-issuen. Jag tror visserligen inte att han läser min blogg just nu då han sitter här bredvid och faktiskt är med och upplever det jag redogör för. Ursäkt på förhand om du läser det här.

Vi har tillbringat ett par relativt lugna dagar här sedan Patrik anlände i onsdags. Jag har agerat guide - ni som varit med om det tidigare vet att det är med skräckblandad förtjusning man låter mitt lokalsinne styra - och vi har vandrat omkring och svettats i högsommarvärmen.
Vi har även provat på den härliga hemleveransen av matvaror då vi storhandlade. Underbart att kunna fylla vagnen med enbart tunga saker och sedan promenera hem med händena i fickorna för att därefter få allt levererat till dörren en timme senare. Mer sådant.

Och idag hade vi en jättestor kackerlacka i köket. Jag var ungefär lika rädd som ett barn som konfronteras med jultomten för första gången. Fast därtill väldigt äcklad. Jag gav honom en rapp snärt med tvbilagan och därefter blev det lugnt. Självklart redoggjorde jag min heroiska insats för portvakten och han verkade faktiskt ganska imponerad. Samtidigt lugnade han mig med att berätta att extermitören kommer en gång per månad för att röja ohyra och att det här nog rört sig om en klipsk rackare som slunkit förbi.

Vi har valt kurser till den kommande terminen. Jag kör stenhårt på nationalekonomikurser med finansinriktning. Hittade en intressant som handlar om riskberäkning, vilket känns rätt i tiden. Ni kan räkna med att jag, om ett par år, kommer sitta och berätta vad som skulle gjorts bättre och hur vi ska kunna undvika ännu en kris. Tills dess.....