Sonata No.1. F minor: Allegro con fuoco

Äntligen! Idag kunde jag lämna jackan hemma, solglasögonen på. Till slut har våren beslutat sig för att behaga oss med sin närvaro. Blomstånden har fått in fräscha färggranna buketter som sprider harmoni åt de i övrigt avgasfyllda gatorna. Jag har förresten nu efter två månaders letande lyckades hitta flytande duschtvål. Dessa små saker i tillvaron...  Allvarligt talat så blir man oerhört trött på de fantasilösa och irriterande tvålklossarna som flyger iväg om man håller dem fel, vägrar löddra samt lämnar huden som en frasig Mallorcasemester efteråt. Till er som tycker att detta är ett ytligt och överdrivet metrosexuellt behov, till den skeptiska del av er som tvivlar på att problemet är allvarligt kan jag bara säga: Gå ut och leta upp er alldeles egna vita ellips, använd den i ett par veckor så kommer ni att förstå.  

Avsaknaden av min hobby/passion/livskamrat pianot börjar göra mig lite nipprig. Jag sitter med Skrjabin's samlade sonater på högsta volym (i hörlurar, mina rumskamrater förstår sig nog inte på att uppskatta denna ryska avant-gardevirtuos.) och har myror i fingrarna. Som om detta inte vore nog, döm om djävligheternas svarta humor då jag häromdagen passerade förbi en anspråkslös och till synes ointressant butik med skylten "Steinway & Sons". Som ett barn som passerar en godisaffär blickade jag ut genom fönsterrutan, höll upp min hand mot fönstrets kalla glas i ett fruktlöst försök att fånga denna paradisets frukt. Jag skulle i vilket fall inte våga mig in där utan en förberedande två timmars manikyr och något lugnande. Som att släppa in en tiger i ett slakteri. Eller snarare en kattunge.

I måndags hade vi det första mitterminsprovet. Jag tror jag nämnde tidigare att det skulle vara multiple choice, lugnande att inte behöva sitta och svettas med obegripliga formuleringar. Som vanligt då man går tipspromenad blir man tvungen att lägga in ett par chansningar, skott från höften, även om dessa i vårt fall ger avdrag om de är felaktiga. Samtidigt, vad vore väl livet utan lite chansningar? Jag tror att jag gjorde hyfsat ifrån mig, kanske inte kvalar in på CEMA's hall-of-fame, men jag kommer i alla fall inte behöva gå ut bakvägen. Vi lämnade även in en hemtenta i tisdags så nu kan vi slappna av ett litet tag, åtminstone till nästa vecka då nya utmaningar hägrar.