En mästare har lämnat oss.

Vi ska väl alla den vägen vandra förr eller senare antar jag. Det enda man vet säkert med livet, och så vidare... Det var mycket dystert att läsa att Richard Wright lämnat oss. Han var sannerligen en mästare på att skapa karaktäristiska harmonier i rockens oövervinneliga gigant Pink Floyd. Hans synth- och orgelmattor i Shine On..., Echoes och A Saucerful of Secrets är ej av denna värld, för att inte tala om den fantastiska flygeln i The Great gig In The Sky. 

Jag funderade huruvida man kunde försöka ta till induktion för att bevisa hypotesen om ett liv efter döden. Enligt denna metod så borde vi varje sekund vara närmare svaret med tanke på att varje person som dör förstärker alternativt falsifierar hypotesen. Detta vill säga att varje timme skulle vi komma närmare det slutgiltiga svaret på helt empirisk, vetenskaplig väg. Ändå verkar vi inte bli så mycket klokare. 

Då fick vi det ur världen.

I går var vi på ett riktigt coolt ställe. Samtliga alternativa personer (ungdomsrebeller, bohemer med piercing och dreadlocks och annat gott) i Buenos Aires befann sig i en enorm lokal och på scen stod ett brasiliansk drums & percussionband som hamrade sig igenom kvällen. 1-liters muggar med Quilmes för en tia och ett sanslöst drag. Kl 22 tog det slut, vilket även det var skönt, så skolan behövde inte bli lidande heller. Åt en riktigt flottig pizza efteråt. Jag saknar svensk pizza. En riktig kebabpizza skulle göra underverk för kropp och själ. 

På måndag har vi mitterminstenta i dirección estratégica. Tydligen så kommer det vara multiple choice rakt igenom så jag behöver inte oroa mig för grammatiska formuleringar. I politikkursen jag tar ska vi skriva hemtenta, dock hade läraren inga problem med att få svaren på engelska. Han är för övrigt ett riktigt original: Vi har kvällslektioner på onsdagarna med honom, till vilka han alltid anländer en dryg kvart för sent. Därefter varar lektionen fram tills att han Coca-cola tagit slut, vilket för det mesta är ca 2 timmar. Jag tror han vanligtvis huserar i Californien, för han slänger in lite sköna "waaell" lite här och där i snacket samt att han har lyckats glömma vissa delar ur den spanska vokabulären. Kurslitteraturen består av två böcker som han själv skrivit, så jag planerar att formulera min hemtenta som en riktigt smetig ode till hans briljanta resonemang om huruvida väst vore väst utan USA osv. Alla människor har ett ego som ska få sitt, vill minnas att Maslow kallade det för självförverkligande. I vilket fall hoppas jag att det ska ge mig en ett betyg att skryta med.

I lördags var vi på vinmässa. För 35 pesos fick vi varsitt glas och gled omkring och provsmakade årets skörd. Mässflickorna var troligtvis inte utvalda för sina djupa kunskaper i bouquet utan för sina implantat och urringningar, vilket jag måste erkänna kändes ganska löjligt. Hursomhelst så var vi där för för att snurra glasen och gurgla, och mina smaklökar fick sig verkligen en rejäl omgång, levern satte igång med ett gnorrande stön. Oundvikligen grumlades blicken efter ungefär 23 röda, 4 bubbel och 3 rosé, varpå jag insåg det klokt att bege mig hemåt för att steka mig en ordentlig bit kött.