Lazy

Förutom titeln på en härlig Deep Purplelåt så är det sammanfattningen på vår kollektiva sinnesstatus. Jag ska göra ett litet utlägg om detta så sätt er bekvämt.
De senaste veckorna har som tidigare nämnts, skolan varit stängd, även om jag fortfarande haft tentor kvar att plugga till. Emellertid så har det inte varit alltför mycket att göra, och eftersom vintern erbjudit relativt mellankalla dagar så har det inte varit alltför hög nivå på aktiviteter. Vi har sakta men säkert förfallit in i ett mer eller mindre vardagsdekadent leverne. Jag har utnyttjat hemkörningstjänster av mat av olika slag, men många gånger ryst då dörrklockan ringt och jag tvingats pallra mig nedför de tre trappor som leder till porten.
Olof berättade sedan häromdagen om hur han fick beskrivet för sig av förra årets Linköpningsstudenter som var här, vilka han spenderade halva juli tillsammans, om hur de upplevde vardagen. Jag sätter citationstecken, trots att jag inte vet ordagrant hur de formulerade sig.
"Ja, såhär nu den sista tiden så är det en maktkamp om vem som ska tvingas ta hissen ner och släppa in någon. Ofta den som är hungrigast."
"Fan, hemleverans är sjukt bekvämt, men det vore ju gött om de faktiskt kunde leverera ända vägen fram till min lägenhetsdörr."
Och så vidare.
Det är intressant att vi hamnat i exakt samma stämning. Intressant kanske inte är rätt ord utan snarare skrämmande.
Våra kamrater har utvecklat en sofistikerad strid om hur insläppandet går till. ETTAINTE, TVÅAINTE,TREAINTE, och så den fjärde stackaren som inte var med eller inte hörde åker på att klampa ner med nyckel. Det gick efter mycket svordomar och spe så långt att spelet utvecklades till det att den som kom sist, dvs "fyran", började vägra, och automatiskt blev det så att den tredje i samtliga fall blev den som fick masa sig upp. En spelteoretiker skulle kunna utvärdera hur den bästa taktik skulle se ut för att slippa dra strået till stacken. Jag vet vilken.

Ovanstående må låta fruktansvärt lättjefullt och föga samhällsförbättrande, och till viss del vill jag erkänna att jag skäms. Jag har ett par gånger gått ner 4-5 gånger på raken utan att klaga just för att bevisa för mig själv att jag är kapabel till självuppoffring.

Jag tänkte just börja på nästa avsnitt, men så skriver just Olof till mig på msn (jag flyttade in till honom i lördags då Patrik for hem, så vi sitter i två olika rum men med öppen dörr, dock för ansträngande att faktiskt prata med varandra), och jag citerar rakt av ord för ord "du ska vi hooka lite glass kanske?" jag svarar: "a varför inte?" och han avslutar med: "ta lite luft eller ska vi beställa?". Som sagt.

Idag skrev jag min sista tenta i matematik, filosofins motsvarighet till latin Jag fick den rättad direkt och blev godkänd så med dessa ord är mina studier i Argentina formellt avslutade. Nu återstår två veckor av goa dagar med vänner. Vi ska ta oss ut till floden någon dag och ha picknick; jag ska göra alla de kulturella aktiviteter jag inte hunnit med under mitt år här, samt njuta av blodiga och tjocka biffar.

Snart så ses vi igen, jag kommer bjuda in till någon slags mottagningstillställning väl hemma, mer om detta följer.

Chau!