Midterms.

Hej hej
I onsdags förra veckan kom vi åter från vår resa till Floripa. Hem färden var mycket obekväm; bakom mig satt ett 4 årigt kräk som led av fruktansvärda mardrömmar vilka väckte honom precis i de ögonblick då vi medresenärer lyckats få till stånd en någorlunda fridfull kollektiv sömn trots den klibbiga och dåligt reglerade ac:n; herrn tvärs över gången hade sin mun på vid gavel och utstötte sådana omänskliga ljud att jag på fullaste allvar planerade en namninsamling där vi på demokratiskt manér kunde rösta ut honom, beslagta hans pass och lämna honom vid gränsövergången. Samt att det kändes som att mina ben hade vuxit ca 4 dm under resan, så jag kunde inte på något sätt slappna av. I 27 timmar. Visst, vi stannade ju för bensträckare vid midnatt samt kl 05 för att passera gränsen, så jag ska inte klaga.

Brasilien var vackert. Stränderna och vattnet med sina härliga vågor var utan tvekan de bästa jag plaskat i och vi njöt väl i sensommarsolen. "Haha, så fantastiskt roligt det är att bada!", utbrast Olof, och jag kunde inte annat än att förtjust och fnittrande hålla med. Vi åt buffé, drack välkyld öl - vilken jag dock måste ge betyget sämre än den argeninska - och lyssnade till den fantastiska rotvälskan de kallar språk. Till exempel: en morgon möter vi en granne i hissen, han hälsar oss med att utstöta "Opa!", varpå vi ler tillbaka och nickar, och innan han passerar brister han ut i ett "Bem". Familjen Flinta var vältaligare än så. Eftersom det här är en välcensurerad blogg så nöjer jag mig med att säga att damerna var mycket vackra.
Det var sammanfattningsvis riktigt skönt att få komma iväg och se mer av kontinenten och jag kommer utan tvekan i framtiden läska mig med strandpressade caipirinhas. Carneval dosmildiez, vamos!

I fredags var jag på Iberias kontor för att boka om min hemresebiljett. Då jag köpte den förra året gick det bara att boka för ett år framöver och jag känner att den 4e maj inte riktigt lockar, även om den svenska våren väl är fantastisk. Mina vänner, den 5e augusti kommer jag vifta farväl med näsduken och den 6e kommer jag på vacklande ben insupa den första klunken oförstörd luft på Arlanda.

Just nu är det i alla fall pluggtider; nästa vecka har jag två ganska stora prov och veckan därpå två till, därefter blir det återigen lite lugnare en tid, men just nu förkovrar jag mig i analyser på hög akademisk nivå. Lyckligtvis har jag för koncentrationens skull bunkrat upp med mate, så det sörplas, fylls på, byts ut och kokas nytt vatten vart om vartannat. Uppiggande och man känner sig inte lika risig som efter fyra kannor kaffe. Sofistikerat är kanske ordet jag letar efter. Eller helt enkelt argentinskt.

Jag har faktiskt börjat märka att jag till viss del anpassat mig till kulturen, mest md avseende på att det mesta är kaos och att man inte kan göra så mycket för att stressa på något, utan helt enkelt gilla läget. Det är självfallet inte något eftertraktat attribut, men samtidigt så är det inte annat att göra än att omfamna kulturen man befinner sig i. Risken finns dock att jag kommer att bete mig - än mer än tidigare, det vill säga - oorganiserad och nonchalant i framtiden, men jag är inte den som tar illa vid mig av kritik. Fram med lavetterna bara.

Nu kokar mitt vatten och jag ska ner i böckerna.

Förresten, hjälp efterlyses i en grammatisk tvist. Får man säga "böts", som i "han böts ut i halvtid" eller är det bara bytte som är okej? Jag tycker böts låter helt rätt, jmf bryta-bröt. Till min nackdel bör ju sägas att vi västmanlänningar ju har en del språkliga hyss för oss, till exempel så säger vi till och från att "...jag har setat här ett tag nu".